"Be nice or leave"

Är det rätt att inte bli bemött med respekt 

när man själv måste ge det till 100%?

Är man ny på ett jobb tycker jag det minsta man kan begära är att bli bemött med vänlighet och förståelse för att man är ny. Man ska inte behöva känna sig rädd för att fråga, det är ju egentligen helt naturligt att fråga eftersom man är just ny. Man kan omöjligt veta hur allt ska göras även om det finns instruktionslistor. En skriven instruktion är inte alltid lättolkad. 

 Så när stunder av vänlighet kunde räknas på en hand och när min respekt övergått i en rädsla som inte bara hängde över mig under passens alla 10 timmar utan även följde med hem kände jag att det här är inte OK för mig. Jag måste rycka i nödbromsen och hoppa av nu med en gång. Bara för att jag jobbar som någon annans armar och ben är jag trotts allt ingen robot. Jag kan ta irritation och suckar som är befogade, absolut. Jag menar, försöker jag inte göra mitt bästa så visst - fine. Men att trotts att jag gjort mitt bästa (och bett om ursäkt när det blivit fel) få ta sarkastiska kommentarer och nedvärderande tycker jag inte är OK.

De senaste dagarna har sen varit fyllda av ångest och tusentals tankar som snurrat. 

Gör jag fel? Är jag en mes som inte klarar av det? Är det mig det är fel på? Vad är det som gäller egentligen, är detta ett felagerande från min sida? Borde jag bara bita ihop och stå ut? 

Svar: NEJ

Jag är värd att bemötas med samma respekt som man vill ha av mig.

Sent igår kväll verkade allting vara klart och jag är nu uppsagd/avskedad.

Idag när det så smått börjar sjunka in och jag vågar börja tro på att allt faktiskt är över känner jag mig lättat. ..och stolt. Stolt för att jag vågade stå upp för mig själv även om de senaste dygnen varit ett helvete.

Men utan dig Inga, hade jag aldrig fixat det <3

♥