Igår for jag och Kjell till Rosenhill och mustade äpplen.
Och det första som slog mig när jag med mina vita converse klafsade ut i leran var att "herre jösses här vill jag bo". Kanske kan tyckas vara en konstig reaktion med tanke på att kombinationen vita skor och lera inte gifter sig extremt bra visuellt.. Men det fanns inte med i min syn då, jag såg bara en helt fantastisk plats. Alltså... Wow.
När äpplena var mustade och klara (blev totalt 32 liter must) käkade vi ingefärsdoftande vegansoppa ute på verandan och njöt av solens, om än svaga, men ack så värmande strålar.
I maj nästa år öppnar Rosenhill återigen, tyvärr stänger de nämligen för säsongen nu på sön 4/11.. Men då, i maj när vårsolen värmer gott igen.. Då vet jag precis vart jag ska bege mig. Mmm..
Mm, definitivt till Rosenhill.
En plats där tiden går i sin egen takt.
♥
1 kommentar:
Kakan, vem är Kjell? :)
Skicka en kommentar