Det fick visst bli en tur till vårdcentralen.

Jahopp.. Suck. Regn och rusk ute och så JAG på det, en megatrött och svag Kinna som plötsligt skulle bege sig iväg till Vårdcentralen.. Herre jösses tänkte jag, detta kommer jag aldrig palla. Jag kommer spy ner alla på bussen....

Och ja, precis såhär glad kände jag mig när jag stod och väntade på bussen.

 Men så blev mig dag med ens lite ljusare när vi bromsade in vid Igelviken för att släppa på en dam med en mycket hög och mörkröd regnhatt.

 När jag skulle byta buss var jag ju såklart *argh..* tvungen att hitta ett kortetui med en massa kort och grejer tillhörande en Stephan så nu sitter jag här med hans körkort bland annat och måste göra nåt åt det. Så himla typiskt, har ju iofs inte varit ute på typ en vecka nu och vanligtvis brukar alla möjliga (och omöjliga) saker dyka på just MIG, så nu var det väl dags ordentligt antar jag.....

Aja, snart ska jag vara en hjälte och kontakta honom.

När jag väl kom fram till Ekerö Centrum gick jag in en sväng på ICA och allt tittade på mig som om jag var en alien. Det var nästan så jag blev lite osäker själv där en stund, tänk om det är alien-sjukan jag fått? Hmm..

Jag handlade iaf lite ProViva (som fick agera min lunch idag då ätbara saker inte var att tänka på just då) och en korsordstidning och gick sen och satte mig i väntrummet. ..och väntade.

Efter 20 minuters övertidsväntan kom syster Ida, som faktiskt var väldigt trevlig (jag är ganska skeptisk mot sjukvården i allmänhet) och undersökte mig. Hon frågade även tusen frågor och ville ta blodprov så jag fick gå till en annan tant som stack mig i armen.
Några minuter senare fick jag veta att mina blodvärden är bra, att jag troligtvis har en bakterie som vill bo i min mage ett tag (kan va så att han vill stanna i upp till 2 veckor :O), att allt är helt ofarligt och att det kan bli såhär ibland.

Jahaja.. Och inget kan man göra åt detta. Bara vänta.
..och fortsätta må illa då antar jag.

(Jag blir alltid sådär löjligt rädd när jag ska lämna blodprov, tror att det ska göra jätteont och känner mig nästan yr..  Men för tusan tänker jag sen, jag är ju piercad i läppen och den nålen är ju liiiite grövre om man säger så.. Hmm, märkligt att jag måste påminna mig varje gång bara. Och för övrigt, det som gör mest ont med ett blodprov är ju att ta bort plåstret. Aj aj i alla hårsäckarna ju..)


Men nu tänker jag bli frisk och jag har två nya ProVivisar vid min sida!

♥